Ny sökning Datum: 2000-04-29

Artikeltyp: Debatt

Avdelning: Debatt

Sida: 4

Artikel i GÖTEBORGS POSTEN

Av: Hoberg Birgitta , Bertilsson Ulf , Elmrin Nicklas , Guth Oskar

Hur mycket får ett bevarande kosta? Billigaste alternativet för E 6 innebär en medveten risk
n Tanum i Bohuslän riskerar att hamna på den "svarta listan" över världsarv i fara om Vägverkets föreslagna dragning av E6 blir verklighet, anser Birgitta Hoberg och Ulf Bertilsson, riksantikvarieämbetet. "En fråga som vi vill ställa innan det är för sent, är om Sverige kan stå till svars för att inte välja det för världsarvet mest skonsamma vägalternativet."
I Sverige finns nio av de 630 objekt som hittills förts upp på Unescos lista över världens natur- och kulturarv, den så allade Världsarvslistan. En av dessa platser är hällristningsområdet i Tanum där bronsåldersinvånarna ristat in över 5 000 mycket livfulla och konstnärligt högtstående figurer på ett 500-tal hällar. Genom området löper den olycksdrabbande Europaväg 6, som till varje pris måste förbättras för att spara människoliv. Just nu diskuteras alternativa sträckningar, där det för Tanums hällristningar enda acceptabla alternativet beräknas kosta 200 miljoner kronor mer än det billigaste lternativet som Vägverket förordar.
Hällristningsområdet i Tanum skrevs in på Världsarvslistan 1994. I sitt beslut tar Unesco fasta på att Tanumsområdet är ett enastående exempel på bronsålderskonst av högsta kvalitet. Motivens variationsrikedom är en unik vittnesbörd om livet under europeisk bronsålder. Samspelet mellan den kontinuerliga bosättningen och markanvändningen, såsom den avspeglas i hällristningarna, gravfälten och landskapet gör Tanumsområdet till ett enastående exempel på kontinuerlig bosättning under 8 000 år.

Skatter för hela mänskligheten
Vad har då Tanum gemensamt med de andra 630 platserna på Vä rldsarvslistan ? Jo, de bär alla en unik vittnesbörd om jordens och människans historia. De är alla ovärderliga skatter inte bara för lokalbefolkningen utan för hela mänskligheten.

Ändå är åtskilliga av dessa skatter i likhet med Tanums hällristningar hotade i dag.
De 160-tal länder som undertecknat Världsarvskonventionen om skydd för världens natur- och kulturarv från 1972, har förpliktat sig att vårda och värna kulturarv och naturvärden i det egna landet till fromma för hela mänskligheten.

Sverige och andra resursstarka länder i västvärlden har normalt inga problem att leva upp till det löftet, medan många resurssvaga utvecklingsländer i Afrika, Asien och Sydamerika kan ha stora svårigheter att underhålla sina världsarv,värna dem från krig, naturkatastrofer och utländska exploateringsintressen. Därför finns det möjligheter att utöva påtryckningar och ge stöd till sådana länder genom att föra upp hotade platser på den så kallade Listan över världsarv i fara.
Denna "svarta lista" upptar för närvarande 27 platser över hela världen som kräver särskild uppmärksamhet och stödåtgärder från Världssamfundet om inte de värden som utgjorde grund för utnämningen till världsarv ska gå förlorade.

Låt oss därför konstatera att det stora vägprojekt som nu planeras i Tanum utgör ett allvarligt hot mot dessa värden och därför är det i princip oförenligt med världsarvet. Behovet av en uppgradering eller ny sträckning av Europaväg 6, har

emellertid så stora samhällsintressen att även alla berörda kulturmyndigheter

bejakat den. Detta eftersom ett acceptabelt alternativ till vägdragning finns,

nämligen det som länsstyrelsen i Västra Götaland förordade förra sommaren - Röd4.

För att undvika att Tanum hamnar på den "svarta listan" över världsarv i fara, har samråd sökts med World Heritage Centre vid Unesco. Världsarvskoordinatorn Henry Cleere har efter besök i Tanum entydigt rekommenderat alternativ Röd 4 och Unesco följer nu uppmärksamt hur man från svenskt håll löser frågan. Baseras på nödvändig hänsyn Alternativet Röd 4 som baseras på nödvändig hänsyn till såväl ristningar, kulturlandskap och gravfält kostar emellertid 200 miljoner kronor mer än

alternativ Röd 2-3 som Vägverket föredrar. En fråga som vi vill ställa innan det är för sent, är om Sverige kan stå till svars för att inte välja det för världsarvet mest skonsamma alternativet? En följdfråga är hur många procents fördyring Röd 4 egentligen innebär, om man tittar på hela utbyggnadssträckan av Europaväg 6? Att välja det billigaste alternativet innebär att man tar en medveten risk att utsätta sig för nesan av att Sverige kommer att hängas ut internationellt. Ett beslut om vägsträckning som skadar världsarvsområdet kommer helt säkert att väcka stor och berättigad uppmärksamhet i världen.

Ett färskt och belysande exempel på hur man kan hantera en betydligt värre intressekonflikt i ett världsarv finns i Foz Coa i Portugal. Där upptäcktes i början av 1990-talet unika hällristningar i samband med ett planerat kraftverksbygge. För att bevara ristningarna beslöt Portugals regering att avbryta bygget och i stället ansöka om att ristningarna skulle tas upp på Världsarvslistan, vilket skedde 1998. Man beslöt samtidigt att satsa på utveckling av turismen med hällristningarna som bas. Detta trots att det förväntade ekonomiska bortfallet uppgick till cirka en miljard kronor!

Beslutet har väckt stor respekt i omvärlden och är ett mycket positivt exempel på hanteringen av ett omistligt kulturarv.

Det borde vara självklart att hällristningarna och Tanumsbygden är värda en extra satsning. En väl genomtänkt placering av den nya motorvägen är betydelsefull inte bara för landskapet och miljön. Ett framsynt agerande i denna fråga kommer dessutom att framstå som ett föredöme internationellt och bidra ytterligare till de positiva insatser som Sverige gjort med världsarvet som utgångspunkt.

Det är ett allmänt känt faktum att ristningarna i den hårda bohusgraniten har tagit stor skada av sur och salt nederbörd, miljöföroreningar och förändrad markanvändning. Ett exempel på det senare är den inplantering av granskog som pågått sedan slutet av 1800-talet och som alltjämt pågår. Förutom att skada hällristningarna genom markförsurning, har skogsplanteringen också medfört att de ursprungliga visuella sambanden som bestått i tusentals år har störts eller helt avbrutits. Det öppna kulturlandskapet har förvanskats och förfulats.

Negativ förändring av miljön
En förändring som den av Vägverket föreslagna med en så kallad "arkeodukt" mellan en fornborg och ett äldre järnåldersgravfält, bidrar ytterligare till en negativ förändring av miljön och landskapet. Om möjligt ännu värre är lösningen

benämnd Röd 1 med utvidgning av befintlig väg, som enligt GP den 3 mars nu snabbutreds. Alternativet Röd 4, som redan förordats av länsstyrelsen, har däremot åtskilligt fler positiva kvalitéer och minimerar intrånget i världsarvet.

EU:s stöd till projektet ett kvitto Världsarvsutnämningen av Tanums hällristningar är inte enbart en bekräftelse på områdets unika arkeologiska värden, utan också på Sveriges höga ambitionsnivå i arbetet med att vårda detta kulturarv. Den forskningsmässiga kraftsamlingen kring Tanums hällristningar, bidrog starkt till att EU beviljade Riksantikvarieämbetet anslag till projektet Rock Care 1998. Målsättningen är att göra Tanums hällristningar mer kända bland Europas invånare, för att på så sätt öka skyddet för detta omistliga kulturarv. EU:s stöd till projektet är också det ett kvitto på att Tanums hällristningar är ett av de mest betydelsefulla europeiska kulturarven.

Finns förutsättningar för framtidstro?
Nyligen inleddes också ett samarbete mellan RAÄ, Bohusläns museum och Tanums skolor, där elever medverkar i provtagningar, miljömätningar och dokumentation av hällristningarna. Arbetet är ett led i länsmuseernas projekt

Framtidstro och det långsiktiga arbetet med att med skolans hjälp bygga upp ny kunskap som grund för ett ökat skydd för ristningarna. En fråga man kan ställa sig är:

Finns det verkligen några förutsättningar för en framtidstro för Tanums världsarv med de förslag till sträckning av den nya fyrfältsvägen som Vägverket nu lanserar? Och kommer Tanumselevernas bidrag till arbetet med en bättre bevarandemiljö för hällristningarna därigenom att vara förgäves? I så fall - vilka konsekvenser kommer det att få för Sveriges trovärdighet och internationella anseende när det gäller att förespråka bevarande av andra lika viktiga kulturarv?

Svaren på alla dessa frågor borde vara uppenbara.
Birgitta Hoberg

Världsarvssamordnare, riksantikvarieämbetet, president för ICOMOS Sverige Ulf Bertilsson

Projektledare för Rock Care, riksantikvarieämbetet, president i ICOMOS expertkommitté för hällristningar

FOTNOT: ICOMOS är en oberoende expertorganisation för världsarvsfrågor Bild: NICKLAS ELMRIN Inristat i historien. Hällristningsområdet i Tanum skrevs in på Världsarvslistan 1994. Tanumsområdet är ett enastående exempel på bronsålderskonst av högsta kvalitet, enligt Unesco.

Arv i fara. Utbyggnaden av E 6 genom Tanum hotar världsarvet. Det skonsammaste alternativet till vägdragning, Röd 4, är ett dyrare förslag än Röd 2-3, som Vägverket förordar. Men bör inte bevarandet av ett världsarv ses som en investering snarare än en kostnad? skriver Birgitta Hoberg och Ulf Bertilsson, riksantikvarieämbetet.