Reseberättelser

Vi är nu redan inne på resans sjätte dag och befinner oss vid vårt mål, den ljuvligt vackra Valle Camonicadalen i norra Italien. Runt omkring oss reser sig magnifika, spetsiga bergstoppar. På dalgångens branta sidor har vi klättrat i tre dagar och studerat Italiens motsvarighet till Tanums hällristningar. Resan hit har varit omväxlande och händelserik, allt från hisnande smala snöiga alpvägar, på vissa ställen delvis förstörda av den senaste tidens häftiga regnoväder, till vårt intressanta besök vid den keltiska furstegraven i Hochdorf i södra Tyskland. Resan över alperna tog längre tid än planerat, trots vår mycket skickliga busschaufför Andreas. Sent på måndagkvällen stannade vi till i en liten by för att äta pizza. De kommer aldrig att glömma Andreas vändning av bussen på de smala gatorna, hela restaurangen kom ut för att hjälpa till. Genom den lilla hunden etablerades också direktkontakt mellan våra ungdomar och de italienska barn som deltog på den fest som förmodligen de flesta byinnevånare var med på denna kväll.

I Valle Camonica har vi blivit fantastiskt väl mottagna av våra Italienska värdar, representerade av olika organisationer som arbetar med hällristningar i området. De har ordnat ett program som inrymmer allt ifrån exkursioner till olika hällristningsområden, besök till historiska platser och föreläsningar om hällristningar och de olika tidsperioder som är förknippade med dem. De är mycket angelägna om att ge våra elever och oss det bästa som Italien och denna dalgång kan erbjuda.

Vi bor i en liten bergsby, Cimbergo, som ligger 900 m upp i bergen. Utsikten, luften och människorna är underbara och kan inte beskrivas i ord. Hotellvärdarna lagar fantastisk italiensk mat, alla äter med god aptit och kan nu skilja på tortellini al tonno, tagliatelle al pomodoro och spaghetti alla carbonara. Ingen har hemlängtan (de saknar mamma och pappa förstås) och många har sagt att de vill komma tillbaka och bosätta sig här, ett gott betyg. Även om vi har ett fullspäckat program med ganska tuffa vandringar är humöret och entusiasmen på hög nivå.

På vår första dag i Valle Camonica träffade vi en skolklass med elever i samma ålder. Skolan som är ganska stor med 1100 elever har vänutbyte med skolor i Danmark och Finland och de befinner sig här samtidigt med oss. Dagen till ära hade eleverna på den italienska skolan ordnat ett party för alla oss nordbor. De hade med sig hemlagad mat som dukades upp på en stor buffé mitt på skolgården, mycket trevligt, kaotiskt och gott. Idag står ett andra skolbesök på programmet. Det är meningen att eleverna ska bekanta sig med varandra och utbyta kunskaper om hällristningar genom föredrag som de förberett.

Vårt syfte med denna resa är dels att etablera kontakt med skola och forskare som arbetar aktivt med hällristningar i denna del av Europa. Valle Camonica är ett lika exceptionellt område som Tanum när det gäller hällristningar, likheterna i figurer är mycket stora, men det finns också stora skillnader. Medan skeppet är vår vanligaste hällristningsfigur, så är huset det naturligt nog i denna dal långt från havet. Valle Camonica är liksom Tanum ett världsarvsområde och det är också ett mål att vårt besök ska resultera i ett större samarbete och utbyte mellan de olika museerna/forskningscentrana i våra regioner.

Imorgon bär det av hemåt, vi avreser tidigt imorgon för att hinna med ett besök på museet i Bolzano där ismannen Ötzi finns i original. Vi övernattar i Kitsbühl, Österrike och åker sedan vidare till ett museum i Hallein för att studera föremål från Hallstattkulturen, som haft stor påverkan på de södra delarna av Skandinavien. Hemresan inrymmer också två övernattningar i storstäder, Prag och Berlin innan den vi oåterkalleligen måste ta färjan över till våra hemtrakter igen. Många erfarenheter och upplevelser rikare. Många av oss kommer att åka tillbaka, några av ungdomarna förhoppningsvis som utbildade arkeologer med stort intresse för hällristningar.

Vi kom fram till Valcamonika på natten, vid 1 tiden. I staden Capo di Pomte mötes vi av Umberton Sansoni och Giorgio som visade oss upp till en liten bergsby, Cimbergo, som vi skulle bo i. På hotellet skulle vi kvällsmat. Det visade sig att vi fick tvårättig middag.

Onsdag
På morgonen så åkte vi ner en liten bit, till en medeltidsstad som fortfarande bodde människor i. Vi fick ställa bussen en bit ifrån, så vi fick gå en liten bit. Vi gick till ett museum som tog i mot skolbarn. I Valcamonika läser barnen stenåldern och bronsålder och järnåldern när de är går i låg- och mellanstadiet. Vi fick se en model av en sten som är väldigt berömd. De gjorde en modell av stenen efter som annars skulle man inte få röra vid den.
Efter museumet så gick vi på en romers väg som har klarats sig efter århundrarna. På vägen till hällristningarna såg vi ett hus som man har byggt efter hällristningarna och genom de gamla hus som man har i Alperna. Vid hällristningarna berättade Sedius att man har huggde in hällristningarna från stenåldern framtill medeltid, och även en bit in. Man har huggit in kors på berget där hällristningarna är för att "döda" de gamla gudarana. 800-500 år f.kr kom etruskerna. De var bra hantverkare och de skapade ett eget språk och alfabet men som ingen en i dag kan tyda.

Fredag
Vi åkte från Valca Monica till Bolzano och där var det riktiga serpentin vägar men det var ett väldigt vackert landskap med mycket äppelodlingar. När vi kom fram till Bolzano gick vi och åt pizza. Bolzano var en fin stad och där fanns en liten marknad full av frukt och grönsaker som dom hade lagt upp i flera berg där fanns även flera olika sortes nötter och svampar som vi köpte. När vi hade ätit gick vi till muset och tittade på utställningen om ismannen det var väldigt intresant att se i verkligheten hur alla kläder hade bevarats i flera årtusende.
Efter ismannen gick vi och åt Italiensk glss som vi hade väntat på hela veckan den var inte lika god som svensk glass för den var lösare. Sedan gick vi på bussen och körde mot Kitzbull där vi skulle sova på natten, där var det motor väg hela vägen så när vi körde igenom Brenner passet med den höga bnron var det ingenting mot vilka vägar som vi hade åkt på innan. När vi kom fram till Kitzbull var det mörkt men hotellet var jätte fint Astron hette det. Sedan gick vi ut och åt mat.

Tisdag
På morgonen åkte vi till skolan och gick en rundtur där, dom slutade kl 13 varje dag , när vi var där hade alla barnen tagit med sig mat hemifrån bla pizza, sallad, chokladkaka, chips och läsk det var mycket godare mat än vad vi får i våran skola. På eftermiddagen gick vi ut och tittade på hällristningar man såg inte deras så bra för dom var inte imålade.
Senare på kvällen åkte vi till en kyrka i en liten by intill den var från 1400-talet och hade många fina bilder på väggarna och i taket. Sedan gick vi på en liten rundtur i byn bla var vi på en smedja som har anor från medeltiden, sedan åkte vi hem till hotellet.

Onsdag
På morgonen åkte vi till en liten medeltida by där gick vi på ett museum om hällristningar. Sedan gick vi till ett annat område med hällristningar där var det jätte fin utsikt på Vallecamonica dalen. Vi gick på en gammal romersk väg på vägen till hällarna. När vi hade varit ute i några timmar åkte vi hem till hotellet och åt lunch.
På efter middagen fick dom som ville följa med upp till ett område med hällristningar det var väldigt brant och nedanför hörde man forsen brusa men som tur var fanns det träd och käppar att hålla i sig i.
På kvällen åkte vi ner till Centro Camuno di Studio Preistorici =Centrat för förhistoriska studier och tittade efter det gick vi och åt pizza.

Torsdag
Vi var på skolan i Vallecamonica där fick vi vara med på två olika lektioner en historia och en konsthistoria det är mina favorit ämnen men det var lite svårt att få någonting gjort när allting skulle berättas på både Italienska och Svenska.
På eftermidagen åkte vi till ett stort varuhus det var lite tråkigt för det såg lika dant utsom det gör i sverige. Men där stannade vi bara en liten stund. Efter det åkte vi till en stad där dom också hade mycket affärer och massor av snygga kläder.
Senare på kvällen åkte vi till en kyrka igen där var det också mycket bilder men dom var inte lika bevrade.

Fredag
Vi åkte från Valca Monica till Bolzano och där var det riktiga serpentin vägar men det var ett väldigt vackert landskap med mycket äppelodlingar. När vi kom fram till Bolzano gick vi och åt pizza. Bolzano var en fin stad och där fanns en liten marknad full av frukt och grönsaker som dom hade lagt upp i flera berg där fanns även flera olika sortes nötter och svampar som vi köpte. När vi hade ätit gick vi till muset och tittade på utställningen om ismannen det var väldigt intresant att se i verkligheten hur alla kläder hade bevarats i flera årtusende.
Efter ismannen gick vi och åt Italiensk glass som vi hade väntat på hela veckan den var inte lika god som svensk glass för den var lösare. Sedan gick vi på bussen och körde mot Kitzbull där vi skulle sova på natten, där var det motor väg hela vägen så när vi körde igenom Brenner passet med den höga bron var det ingenting mot vilka vägar som vi hade åkt på innan. När vi kom fram till Kitzbull var det mörkt men hotellet var jätte fint Astron hette det. Sedan gick vi ut och åt mat.

Dag 2, Söndag.
Vi smög sakta genom det bruna, böljande gräset fram mot stängslet, vi kunde se vakterna i vakttornen, de vakterna som gick längst stängslet hade hundar i koppel. Snart var det bara någon meter kvar till stängslet, om vi bara sträck på oss lite hade vi kunde lägga handen på den strömförande tråden och lida en omedelbar död. Jag tittade mig sakta omkring, ingen av vakterna hade sett oss, så jag slappnade av och utan att jag kunde hejda mig nös jag, sirenen började tjuta och vi såg hur vakterna tittade sig omkring. Vi såg hur de skeletteliknande människorna vakna upp ur den dimma som de tycktes gå omkring i och titta sig skräckslaget runt. Vi reste oss upp och sprang för livet. Hundarna kom närmare och närmare, vakterna hade släpp dem när de sett oss springa i väg. Jag hörde hur vakterna avlossade några skott, som dock bara visslade förbi oss med några meters marginal. Vi kunde se vår räddning nu. Plötsligt kände jag en smärta som sköt upp för benet från foten. Jag föll i hopp i en liten hög och slet upp min gröna byxa från knät till höften, jag hade blivit skjuten, blodet strömmade fritt från ett sår vid fotknölen. Hundarna var bara tio meter bakom mig nu. Jag ställde mig upp och höll på att svimma av smärtan. Den första hunden var snart framme nu.

Så gick det inte till, utan vi tar det hela från platsen som vi gick av bussen, alltså parkeringen till Bergen- Belsen, koncentrationslägret. Museet var inte så stort, det var ganska så litet. I utställningshallen var det massor av stora bilder på människorna i lägret lite fakta om lägret och mycket annat. Vi fick se en film om lägret, man fick se när de döda begravdes av en schakmaskin. Efter filmen gick vi ut och tittade på begravningfältet. Där finns ett stort, grått monument över de döda. Sedan gick vi in i bussen och åkte vidare till Stuttgart, där vi sov. Vi var alla ganska dämpade den förmiddagen.

Lördag, dag 7.
Vi åkte från Kitzsbul halv nio eller nio. Vi åkte hela dagen ända tills vi kom till Prag. När vi kom in i Tjeckien var vädret ganska så mulet och gråt, men jag tror inte att det regnade. Hotellet var mellan stort, det var rätt högt, man fick gå i många trapper, eller använda tremannahissen, som var pytteliten och som bara orkade 250 kg.
På kvällen gick vi ut och åt. Eftersom det inte fanns en restaurang som hade plats för så många personer som vi var, delade vi på oss i två grupper. Efter maten gick vi och tittade på Karlsbron, den var vacker, men man såg inte så mycket eftersom det var så mörkt. Det fanns många tiggare som satt på gatan och tiggde, det var en person som inte hade några tår. Vi gick i några affärer, men de flesta var stängda. När vi kom tillbaka till bron, delade vi på oss igen. Några åkte tillbaka till hotellet, andra gick vidare. Eftersom jag åkte tillbaka, så har jag inget mera att berätta.

Söndag, näst sista dagen.
Vi vaknade ganska så tidigt på söndagsmorgonen. Vi åt frukost innan vi gav oss i väg till ett varuhus som låg inne i centrala Prag. Varuhuset var grått och trist, inne i varuhuset fanns det inte så mycket, tyckte jag. Det fanns fyra våningar. Vi skulle träffas kl 11 utanför. När klockan var 11, regnade det lite. Vi gick tillbaka till bussen. Vi åkte till Berlin. Hotellet i Berlin var ganska så fint, det var stort. På kvällen gick några ut och åt, några stannade på hotellet.

Lördag
På lördag morgon kl 06,00 åkte vi från Tanum. Regnet öste ner, det var grått och tråkigt, och det kändes skönt att åka söderut. Vi kämpade oss genom ovädret till Helsingborg, och tog färjan över till Danmark. Det var tur att det var en sådan kort bit, för det blåste jätte mycket och färjan gungade så mycket att det var svårt att gå. Vi åkte ett par timmar igenom Danmark, förbi massor av vindkraftverk, för att komma till nästa färja. Den gick mellan Rödby och Puttgarden. Det blåste fortfarande, men färjan gungade inte lika mycket. Äntligen framme i Tyskland ! och vårt mål för dagen var Hamburg.
När vi var framme skulle vi gå ut och äta, men alla var så trötta efter resan så dom som ville äta åt på hotellet i stället, och vi gick och la oss tidigt.

Söndag
På söndag morgon åkte vi vidare. Vi skulle till koncentrationslägret Bergen -Belsen och var där vid niotiden. På väg mot nästa övernattningsställe i Stuttgart, stannade vi på en stor fin rastplats. Det var väldigt rena och fina toaletter. För att få ner sitsen på toan var man tvungen att trycka på en knapp, vilket det tog ganska lång tid att komma underfund med... även om det fanns en stor beskrivning på hur man skulle göra ! men när man tryckt på alla knappar som gick att trycka på, ramlade äntligen den pappersprydda sitsen ner. Sedan när behoven var uträttade, var bara det stora mysteriet om hur man spolade kvar.. det var en annan knapp man måste hitta ! När toalettmysteriet var löst, stog vi ute i solen och åt pommes frittes.

Måndag
På måndag morgon åkte vi till Hochdorf. Där vi besökte ett museum, och en furstegrav. Sedan åt vi yoghurt och macka på en gräsmatta vid en rastplatts. Det var gott med mat i magen innan vi åkte vidare mot Italien. Vi passerade snabbt genom Österrike och Liechtenstein, innan vi tog en längre väg genom Schweiz. Vi kämpade oss uppför slingriga vägar genom Alperna. Man kände när man steg uppför spiralvägen, högre och högre upp. Det slog lock och gjorde ont i öronen. Snötäcket blev tjockare, vägen allt smalare. Alla ställde sig upp, och sprang fram och tillbaka i bussen. Lärarna sa att vi skulle sitta stilla, men ingen hörde (brydde sig) det var så vackert att man bara gapade. Vi stannade på en rastplats 2140m över havet, och sträckte på benen, det var bara +2. Vi gick ut i kylan och kastade snöboll, innan vi fortsatte ner till Italien. Det hade mörknat och alla var trötta efter den hisnande färden i Alperna. Vi körde i ett par timmar till innan vi kom ner till Italien.
När vi väl var där var alla väldigt hungriga så vi stannade och åt på en pizzeria. Vi åkte inte vidare förrän vid halvtiotiden. Vi visste inte var hotellet låg så vi blev visade av några från centret i Valcamonica. Vägen dit var längre än vi trodde. Vi skulle åka 7 kilometer på en liten spiralväg, till den lilla bergsbyn Cimbergo som låg 850 meter över havet. När vi kom till hotellet var klockan ca 00.30. Då skulle vi äta kvällsmat, (trodde vi ) Vi fick en stor tvårättersmiddag men några var så trötta att dom gick och la sig innan varmrätten.
Efter viss information och pasta, gick vi till våra frysrum fem trappor upp utan hiss och sjönk ner i våra iskalla sängar. Men eftersom vi är sådana vikingar höll vi modet uppe och klarade även detta.