| |
Dag 2,
Söndag.
Vi smög sakta genom det bruna, böljande gräset fram mot stängslet, vi
kunde se vakterna i vakttornen, de vakterna som gick längst stängslet
hade hundar i koppel. Snart var det bara någon meter kvar till stängslet,
om vi bara sträck på oss lite hade vi kunde lägga handen på den strömförande
tråden och lida en omedelbar död. Jag tittade mig sakta omkring, ingen
av vakterna hade sett oss, så jag slappnade av och utan att jag kunde
hejda mig nös jag, sirenen började tjuta och vi såg hur vakterna tittade
sig omkring. Vi såg hur de skeletteliknande människorna vakna upp ur den
dimma som de tycktes gå omkring i och titta sig skräckslaget runt. Vi
reste oss upp och sprang för livet. Hundarna kom närmare och närmare,
vakterna hade släpp dem när de sett oss springa i väg. Jag hörde hur vakterna
avlossade några skott, som dock bara visslade förbi oss med några meters
marginal. Vi kunde se vår räddning nu. Plötsligt kände jag en smärta som
sköt upp för benet från foten. Jag föll i hopp i en liten hög och slet
upp min gröna byxa från knät till höften, jag hade blivit skjuten, blodet
strömmade fritt från ett sår vid fotknölen. Hundarna var bara tio meter
bakom mig nu. Jag ställde mig upp och höll på att svimma av smärtan. Den
första hunden var snart framme nu.
Så gick det
inte till, utan vi tar det hela från platsen som vi gick av bussen, alltså
parkeringen till Bergen- Belsen, koncentrationslägret. Museet var inte
så stort, det var ganska så litet. I utställningshallen var det massor
av stora bilder på människorna i lägret lite fakta om lägret och mycket
annat. Vi fick se en film om lägret, man fick se när de döda begravdes
av en schakmaskin. Efter filmen gick vi ut och tittade på begravningfältet.
Där finns ett stort, grått monument över de döda. Sedan gick vi in i bussen
och åkte vidare till Stuttgart, där vi sov. Vi var alla ganska dämpade
den förmiddagen.
Lördag,
dag 7.
Vi åkte från
Kitzsbul halv nio eller nio. Vi åkte hela dagen ända tills vi kom till
Prag. När vi kom in i Tjeckien var vädret ganska så mulet och gråt, men
jag tror inte att det regnade. Hotellet var mellan stort, det var rätt
högt, man fick gå i många trapper, eller använda tremannahissen, som var
pytteliten och som bara orkade 250 kg.
På kvällen gick vi ut och åt. Eftersom det inte fanns en restaurang som
hade plats för så många personer som vi var, delade vi på oss i två grupper.
Efter maten gick vi och tittade på Karlsbron, den var vacker, men man
såg inte så mycket eftersom det var så mörkt. Det fanns många tiggare
som satt på gatan och tiggde, det var en person som inte hade några tår.
Vi gick i några affärer, men de flesta var stängda. När vi kom tillbaka
till bron, delade vi på oss igen. Några åkte tillbaka till hotellet, andra
gick vidare. Eftersom jag åkte tillbaka, så har jag inget mera att berätta.
Söndag,
näst sista dagen.
Vi vaknade ganska så tidigt på söndagsmorgonen. Vi åt frukost innan vi
gav oss i väg till ett varuhus som låg inne i centrala Prag. Varuhuset
var grått och trist, inne i varuhuset fanns det inte så mycket, tyckte
jag. Det fanns fyra våningar. Vi skulle träffas kl 11 utanför. När klockan
var 11, regnade det lite. Vi gick tillbaka till bussen. Vi åkte till Berlin.
Hotellet i Berlin var ganska så fint, det var stort. På kvällen gick några
ut och åt, några stannade på hotellet.
tillbaka
|
|
| |
Lördag
På lördag morgon kl 06,00 åkte vi från Tanum. Regnet öste ner, det var
grått och tråkigt, och det kändes skönt att åka söderut. Vi kämpade oss
genom ovädret till Helsingborg, och tog färjan över till Danmark. Det
var tur att det var en sådan kort bit, för det blåste jätte mycket och
färjan gungade så mycket att det var svårt att gå. Vi åkte ett par timmar
igenom Danmark, förbi massor av vindkraftverk, för att komma till nästa
färja. Den gick mellan Rödby och Puttgarden. Det blåste fortfarande, men
färjan gungade inte lika mycket. Äntligen framme i Tyskland ! och vårt
mål för dagen var Hamburg.
När vi var framme skulle vi gå ut och äta, men alla var så trötta efter
resan så dom som ville äta åt på hotellet i stället, och vi gick och la
oss tidigt.
Söndag
På söndag morgon åkte vi vidare. Vi skulle till koncentrationslägret Bergen
-Belsen och var där vid niotiden. På väg mot nästa övernattningsställe
i Stuttgart, stannade vi på en stor fin rastplats. Det var väldigt rena
och fina toaletter. För att få ner sitsen på toan var man tvungen att
trycka på en knapp, vilket det tog ganska lång tid att komma underfund
med... även om det fanns en stor beskrivning på hur man skulle göra !
men när man tryckt på alla knappar som gick att trycka på, ramlade äntligen
den pappersprydda sitsen ner. Sedan när behoven var uträttade, var bara
det stora mysteriet om hur man spolade kvar.. det var en annan knapp man
måste hitta ! När toalettmysteriet var löst, stog vi ute i solen och åt
pommes frittes.
Måndag
På måndag morgon åkte vi till Hochdorf. Där vi besökte ett museum, och
en furstegrav. Sedan åt vi yoghurt och macka på en gräsmatta vid en rastplatts.
Det var gott med mat i magen innan vi åkte vidare mot Italien. Vi passerade
snabbt genom Österrike och Liechtenstein, innan vi tog en längre väg genom
Schweiz. Vi kämpade oss uppför slingriga vägar genom Alperna. Man kände
när man steg uppför spiralvägen, högre och högre upp. Det slog lock och
gjorde ont i öronen. Snötäcket blev tjockare, vägen allt smalare. Alla
ställde sig upp, och sprang fram och tillbaka i bussen. Lärarna sa att
vi skulle sitta stilla, men ingen hörde (brydde sig) det var så vackert
att man bara gapade. Vi stannade på en rastplats 2140m över havet, och
sträckte på benen, det var bara +2. Vi gick ut i kylan och kastade snöboll,
innan vi fortsatte ner till Italien. Det hade mörknat och alla var trötta
efter den hisnande färden i Alperna. Vi körde i ett par timmar till innan
vi kom ner till Italien.
När vi väl var där var alla väldigt hungriga så vi stannade och åt på
en pizzeria. Vi åkte inte vidare förrän vid halvtiotiden. Vi visste inte
var hotellet låg så vi blev visade av några från centret i Valcamonica.
Vägen dit var längre än vi trodde. Vi skulle åka 7 kilometer på en liten
spiralväg, till den lilla bergsbyn Cimbergo som låg 850 meter över havet.
När vi kom till hotellet var klockan ca 00.30. Då skulle vi äta kvällsmat,
(trodde vi ) Vi fick en stor tvårättersmiddag men några var så trötta
att dom gick och la sig innan varmrätten.
Efter viss information och pasta, gick vi till våra frysrum fem trappor
upp utan hiss och sjönk ner i våra iskalla sängar. Men eftersom vi är
sådana vikingar höll vi modet uppe och klarade även detta.
tillbaka
|
|
| |
Detta är
andra dagen på vår resa, och vi lämnar nu vårt hotel för att åka tio mil
till vårt nästa stopp i Hochdorf, Baden-Württemburg, där vi skall besöka
en gammal järnåldersgrav.
Vi kommer
fram till museet någon gång på förmiddagen. Museet ser något underligt
ut vid första anblicken, eftersom man först av allt ser tre metallbågar
som höjer sig olika många meter över marken. Vi får senare reda på att
dessa bågar symboliserar olika slags stadier av graven vi skall se; graven
var nämligen en enda hög kulle, som sträckte sig upp till 6 meter över
marken . . .
Graven hittades mitt i en stor, plan åker under slutet av 1970-talet.
Varför man inte hittat den tidigare beror på att graven hade eroderats,
alltså sjunkit ihop allteftersom, under de 2500 år som man kommit fram
till att den funnits och därför har man bara sett en mindre rundning på
marken, som kunnat vara vad som helst. När man hade grävt fram hela graven,
visade det sig vara en helt oplundrad och mycket rik grav; en furstegrav!
Det finns
flera furstegravar i centrala Europa, men nästa alla har man funnit plundrade.
Graven hade tre olika schakt upphållna av träbalkar, vars mellanrum man
hade fyllt man sten. Tyngden var påtagliga 50 ton, och det hann rasa redan
innan furstens kropp ens hunnit ruttna. Ingen skada skedd dock, för händelsen
gjorde att tyger och textiler, föremål och annat var möjliga att tyda.
När vi kommer
in i rummet slås vi av en vacker syn: furstens kopierade grav. Där ser
man en rektangulärt "skuren" grav, där den 1,80 m långa fursten ligger
på en soffa av brons. Mannens kläder är i en vacker, lila färg, med snirkligt
sydda mönster. På fötterna hade han skor som drar tankarna till det forna
Arabien, då de är utsmyckade av var sin liten snip. I sitt bälte bar han
den symboliska dolken, som visade tecken på status och gott anseende.
Intill detta fanns en avancerat tillverkad ormfibula(ett ålderdomligt
instrument), i guld. Soffan är vackert utsmyckad med snirkliga mönster
och åtta stycken ståtliga figurer på hjul, som håller uppe soffan. Figurerna
visar sig vara kvinnor med armarna höjda över sina huvuden för att bära
sin börda. Med i graven finner men också en vagn, gjort av järnbeklätt
trä, fyllda med hushålls föremål som krukor, tallrikar och bägare.
 |
Vagnen,
även den en kopia, är gjord av Tysklands två bästa smeder, som arbetade
i ungefär två år med att få vagnen färdig. Den har fyra stora hjul,
men själva vagnen syntes ganska liten i jämförelse med höjden över
marken. Ännu ett fynd står att finna intill soffan; en brösthög kittel
som man antagit varit fylld mjöd då den döde begravits. |
Kring mynningen
fanns tre gapande lejonhuvuden, antagligen gjorda i en grekisk koloni
i Syditalien. För att dricka av mjödet fanns där inte bara ett dryckeshorn,
utan inte mindre än nio stycken, alla i olika storlekar, hängda på väggen.
Vi gick tillbaka
till rummen för själva museet, och såg resterna av furstens skelett och
mycket annat av hans kläder och föremål. Utanför museet fanns två hus
under uppbyggnad, föreställande furstens hem. De byggdes under helt bronsålders
stuk, alltså utan spik osv. De såg ganska vanliga ut, påminde skarpt om
våra egna hus idag, bortsett från isoleringar och färger. Det var inte
mycket att se, då inte ens taket var lagt eller väggarna fullbordade,
så vi fortsatte med en liten promenad till kullen som en gång varit furstens
viloplats. När vi kommer fram till gravhögen håller alla för näsan; stank!
Kullen höjde sig sex meter mitt i en nygödslad åker! Intill höll man på
med en fortsatt utgrävning, kanske inte så försiktig då bulldozrar inte
är direkt finstilta av sig. Uppe på kullen stod en rest sten, som minnesmärke
för den döde fursten. Utsikten var vidsträckt, men vinden blåste kallt
och vi längtade snart tillbaka till den varma bussen. Några gav sig av
direkt till bussen, några andra stoppade vid en av den tyska småstadens
affärer för att köpa någon god färdkost. Detta var snart avklarat, och
vi är på väg igen; mot Stuttgart och hotellet.
Av: Elenor
Wiklund & Jenny Stang
tillbaka
|
|
